I år kammade kvinnor hem de tyngsta Grammisarna och nästan alla priser på P3 Guld. Flest nomineringar till Musikförläggarnas pris till låtskrivare fick Tove Lo. Så varför behövs särskilda satsningar på tjejer som gör musik? SFT frågar basisten bakom nystartade plattformen Loud Grrrl Stockholm, samt veteranerna i Popkollo, som nu är större än någonsin.
”Det är en explosion. Det händer på riktigt den här gången”, tänkte Elisabeth Jensen Bünger när hon som jurymedlem i P3 Guld letade artister tidigare i år. Åtta av nio priser gick till kvinnor. Att behovet av separatistiska aktiviteter trots allt var stort visste hon efter att ha anordnat kurser i arrangörsskap inom ABF.
– När kurserna riktar sig speciellt till tjejer är det alltid hur många som helst som hör av sig. Så fort man verkar separatistiskt skapas en gemenskap. Man blir tryggare och får bättre självförtroende, säger hon.
Elisabeth Jensen Bünger är basist, klubbarrangör, driver bokningsbolag och har nyligen dragit igång kvinnoseparatistiska Loud grrrl Stockholm. Projektet ska ge plats och stöd till tjejer som vill starta band, hålla workshops eller lära sig söka pengar, men även fungera som ett nätverk för att förmedla kompetens och kontakter.
– Loud grrrl ska vara lite som musikens rättviseförmedling. Men främst som ett rum för kvinnors skapande.
Rummet i frågaär en rödsvart nymålad källarlokal i Enskede Gård, där Ebba grön sägs ha repat. Senaste innehavarna var dock black metal-bandet Watain och Elisabeth och hennes kompisar fick tvätta bort grisblod före ommålningen.
– Det var helt jävla jätteäckligt. Det luktade död.
Reptiderna har fyllts snabbt, berättar Elisabeth, som själv började spela elgitarr som tolvåring.
– Man skulle ju vara cool och inte fråga snubbarna om hjälp, så det blev ett oändligt letande på vad som då var internet. Killarna frågar ju varandra, men som tjej blir man rädd att de ska tro att man inte är lika bra. Om kvinnor ger info blir det liksom ingen tävling som gör det jobbigt att lära sig.
Loud Grrrl drivs med medel från ABF, som tillsammans med andra studieförbund arrangerade ”Världens största musikfestival” med 300 scener över hela Sverige i början av oktober. Kravet var jämn könsbalans på och bakom scen. Något som många tyckte verkade för svårt, berättar Elisabeth.
– Så vi ville visa att det självklart går att köra till och med helt separatistiskt.
Under fem kvällar spelade band som Matriarkatet, Drömfakulteten och Dolores Haze. Liksom Loud grrrl andas de radikalfeminism, med fokus på handling.
– Det har blivit väldigt intellektuellt att vara feminist. Jag läste Scum-manifestet när jag var 15 och blev anarkafeminist och skulle ändra allting. Vi debatterade inte så mycket utan agerade. I mina ögon gör aktion förändring. Jag vill helt enkelt föda upp fler aktivister. Det är det jag vill att Loud grrrl ska vara, säger Elisabeth Jensen Bünger.
Föregångare inom separatistiskt musikskapande är organisationen Popkollo. Sedan Marit Bergman drog igång debutkollot för 19 tjejer i Hultsfred 2003 har organisationen spritt sig till 11 orter och har hittills i år haft över 500 deltagare. Under höstlovet drar Popkollo igång i Skarpnäck för första gången. Maria Johansson, verksamhetskoordinator för Popkollo Stockholm förklarar varför Popkollo fortfarande behövs.
– Vi ser på musikfestivaler, i replokalsstatistik hos studieförbund och på fritidsgårdar och bland producenter och musikbolag att de flesta är män. Vi finns för att erbjuda en egen arena för tjejer att skapa i, som är fri från de normer som finns i samhället när det gäller musikskapande och kön.
Sedan starten 2003 har Popkollo inte bara vuxit utan även startat nischade kollon inom genrer där mansdominansen är extra hög, som jazz, hiphop och metal/punk. I startgroparna finns också ett producentprogram för tjejer över 18 år, berättar Maria Johansson.
– Detta innebär att vi hela tiden flyttar fram positionerna och visar att föreställningarna som finns kring musikskapande och kön inte är sanningar. Vi ser också att vår verksamhet ger effekt. I våra utvärderingar skriver deltagarna att de känner sig stärkta i sin identitet som musiker och flera av våra tidigare deltagare idag är aktiva musiker. Det är coolt!